Förlossningsberättelse!

De är nu många som sagt att de vill läsa min förlossnings berättelse, men har sagt att jag inte skrivit den ännu..
Har ju inte ens skrivit den om Wilma så jag tänkte ta båda berättelserna nu :D
 
Wilma 

När jag väntade Wilma så började sammandragningarna komma redan i vecka 24, så jag åkte in till Eskilstuna, fick åka till Uppsala för att bli inlagd där, låg där 6 dagar sen fick jag åka hem..
Det gick ett par veckor, sen fick jag åka in och ut från sjukhuset i Eskilstuna, då sammandragningarna kom igång..
Men när de äntligen va dags, eller man kanske inte ska säga "äntligen dags", de blev ju snitt..
Vi kom in på en onsdag morgon, eftersom jag hade fått värkar, men blev inlagd bara och "överläkaren" sa att jag skulle bli snittad på morgonen efter..
Natten gick, morgonen gick, förmiddag kom och de kom in en finsk läkare, kommer ännu ihåg hennes äckliga namn, "pirko"...
Hon kom in och sa att de inte fanns några operationstider, så...
Vi fick gå hem till mamma en stund o äta frukost (hade ju inte ätit frukost innan pga snittet), så vi gick dit, prata lite skit med mamma o ronny..
Vi gick med raskt takt tillbaka till sjukhuset då började jag få värkar, så vi kom in, väntade på läkaren och fick då en tid till snittet..
Tänkte ÄNTLIGEN..
Och så kom läkaren o satte i katetern, dropp o körde mig till operationsrummet..
Fick bedövning, och jag lovar man känner sig förlamad..
De började skära i mig, haha låtwer sjukt men sant..
Men när de drog ut Wilma, hörde jag hennes skrik, åh mina tårar rann.. åh gud vad lycklig jag va..
Så där var hon, min första dotter, Wilma sofia Maria Stenbom, 48 cm lång, 3390 gram :D
 
 
Tindra

Med Tindra i magen så va de rätt så bra, allt gick bra, jag gick upp i vikt, (16 kg) o de gjorde jag inte med Wilma, gick bara upp några få kg, men iaf, med Tindra gick de bra till vecka 32..
Efter vecka 32 såg de att Tindra växte inte som hon skulle, hon vägde väldigt lite..
Sammandragningar kom då o då, värkarna började komma, åkte in och stoppa upp de.. som tur va gick ju det..
Men med tindra fick jag åka in o ut precis som med wilma, åkte in på må¨nga ultraljud o kolal hjärtat o hur vikten låg..
Kommer ihåg att de sa att hon inte vägde mer än 1700 gram, och de sa att hon kommer få ligga på neontalavdelningen, vilket hon fick i 1 dygn.. 
Men tiden gick, och sammandragningarna kom igång igen, åkte in och då fick vi ett "akut planerat snitt" datum, de skulle bli den 18 maj..
De var planerat att hon skulle födas då...
Jag hade ju hoppats på att de skulle bli vanlig födsel, men jag fick inte föda normalt nu heller, blev ledsen inombords, ledsen för att inte föda normalt och rädd att de skulle va något fel på tindra..
Rädd att min lilla flicka skulle tas ifrån mig..
Men fredagen den 18 maj va vi inne på sjukhuset redan kl 08.00 för att bli inlagd, de kom in och fixade katetern, dropp o allt, kl 12:45 åkte vi till operations salen, de gjorde precis som med wilma, men denna gång var jag rädd. jag skakade av rädsla..
Jag frös som satan.
Fick nålen i mig, bedövningen (som känns som förlamning)
Allt försvann, kände inte mina ben, väntade på läkaren..
Han kom in o presenterade sig, de började "skära" i mig, denna gång kände jag verkligen hur de drog i mig, va så obehagligt..
De drog ut Tindra, jag hörde inte ett skrik, jag hörde inte de, då tänkte jag direkt, neej säg inte att de är sant, sen fick jag höra henne, fick inte se henne eftersom hon skulle till neontalavdelningen på en gång..
Hon fick andningshjälp och massa hjälp där uppe, fick ligga i kuvös..
Jonas va hos tindra, han va hos henne medan jag låg på uppvaket, låg där i ca 5-6 timmar, låg och tänkte o undrade hur tindra såg ut, vem var hon lik..
Tiden gick och jag fick komma till bb en stund, låg där och läkaren sa att jag fick ringa om jag ville in till neontalavdelningen..
Jag ringde på de vid halv sju på kvällen, ville ju träffa min dotter..
Äntligen fick jag träffa henne.
Hon var ju så liten, fick hålla henne, hon behövde ingen andningshjälp nu..
Där var min lilla prinsessa...
Tindra Monica Sofia Stenbom, 44 cm lång och vägde 2604 gram
 
Inte va hon stor då, men nu är hon stor :P
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0