Feedback
Tänker tillbaka då innan wilma föddes så mycket krångel de var, och massa åk till sjukhuset stup i kvarten, men ändå låg hon kvar till vecka 37.
Men tyvärr blev de ju snitt, ville egentligen föda henne normalt, men de var omöjligt eftersom hon låg i säte..
Men kommer ihåg när jag låg på uppvaket, tyckte de tog timmar innan Jonas o Wilma kom upp till mig.
Men när de kom och jag fick hålla Wilma för första gången så kändes de overkligt, tänkte "är de där verkligen min dotter?!" allt hade gått så fort.
Men jag älskar henne otroligt mycket..
Kommer oxå ihåg hur jobbigt de var första natten, jag spydde som en gris av morfinen, sen när jag vaknade var Wilma borta, var helt förvirrad, men sen kom sköterskan in med henne o sa att hon var hungrig, så då förstod jag att de hade haft henne under natten.
Nu 9 månader senare så känns de som Wilma sprungit iväg, hon är så stor, sitter själv, sätter sig upp själv, försöker krypa, men vill helst gå, det går så snabbt, hoppas bara hon kan gå innan Tindra föds..
Kommer alltid älska mina barn<3
Wilma ligger i magen vecka 21
(tindra) ligger i magen vecka 21
Lite skillnad, denna lilla sötnos kommer bli en riktig knubbis :P
Kommentarer
Trackback
