Jag vill tacka en hel del för att de hjälpt mig genom livet.
Framförallt mina underbara föräldrar som stöttat mig genom hela livet och försökt hjälpa mig även fast jag inte ville inse de men som jag har insett idag att de verkligen försökte hjälpa mig, men jag är glad att de hjälpte mig annars skulle jag nog inte tagit studenten eller setat här och väntat barn och bo med Jonas.
Vill även tacka en hel del i släkten, framförallt mormor som gett mig såååå mååånga tips och råd men som jag har skitit i totalt för jag inte orkat brytt mig om mig själv men som jag idag har följt och tänkt på en hel del, de är också hon som fått mig till en glad person och pluggar.

Även min farmor har funnits där för mig hela mitt liv då jag haft de jobbigt, hon har vart som en andra mamma för mig, vet de är fel att säga så, men när jag inte har kunnat prata med mamma eller pappa så har jag pratat med farmor och hon har hjälpt mig och stöttat mig riktigt mycket.
De är jag med tacksam för, jag ser även hennes man Hasse som min farfar även om han inte är det och att min farfar finns osv, men eftersom jag inte haft bra kontakt med min riktiga farfar och han har hållt på med massa saker som jag helst inte vill uppge eftersom han slutat med de nu och har börjat ett nytt liv, han är fortfarande min farfar och jag älskar honom otroligt mycket.

Sen vill jag tacka en del vänner, först och främst Annica som är en av mina bästa vänner och som jag känt ett antal år, henne älskar jag otroligt mycket, hon har stöttat mig och verkligen hjälpt mig genom tiden i Örebro, hon var arg på mig ett tag men de släppte sen, och är riktigt glad att hon finns för mig än idag.
Soffan är med en av mina bästa vänner som jag tyvärr inte pratar med så mycket längre men vi pratar en hel del och hon har med hjälpt mig och stöttat mig en hel del i Örebro, hon och jag var alltid tillsammans i Örebro, vi var ofta med Annica med, och hade kul, kommer ihåg när hon och Annica kallade mig för "mamma" haha och sen en sak jag ALDRIG kommer glömma, de var när jag och soffan skulle möta varann och gick om varann, de slutade med att hon stod utanför min dörr och jag utanför hennes dörr, vi höll på dö av skratt xD
Det är en tid jag ALDRIG kommer glömma.

Jonas är den mest underbaraste kille jag träffat, aldrig älskat någon så mycket som han.
Han har hjälpt mig otroligt mycket under den tiden vi varit tillsammans, han har pratat med mig, kramat mig och funnits där för mig, även om jag har svårt att öppna mig så finns han där för mig.
Han har verkligen brytt sig om mig, och de är jag glad för.
Älskar han så mycket, de går inte ens beskriva hur mycket jag älskar honom, de går bara inte, han vill att vi gifter oss i framtiden, och de kommer antagligen ske, men först ska vi ha våran bebis :D

Laila, hans mamma och min svärmor har med funnits för mig, när jag haft det jobbigt eller bråkat med Jonas så har hon funnits där och pratat med mig, sist jag och Jonas bråka riktigt rejält så åkte han till stallarholmen och Laila berättade hur sårad o så Jonas var, men de förstod jag eftersom jag skällt ut han och massor, men hon fanns där för mig och förklarade hur de låg till osv.

Det finns två till som jag vill tacka, det är faktiskt Matilda, jag vet att vi har bråkat en hel del och blev riktigt osams i somras osv eftersom de kom fram en jävla massa lögner osv från henne osv, jag tog till och med bort henne från msn, mobilen och allt och ignorerade henne totalt och ville inte ha någon kontakt med henne, men innan de så har hon faktiskt hjälpt mig en hel del och funnits där i hela mitt liv, när jag inte haft någon så har hon funnits där.
Sen vill jag faktiskt tacka Krissi som funnits här för mig, vi har dock inte känt varann så länge, men gud vad hon har varit otroligt snäll och hjälpt mig en hel del.
Hon har varit hos oss ganska ofta och de är jag glad för faktiskt, jag älskar hennes dotter, hon är så go den tjejen, men krissi är en av mina favorit vänner :D
Är glad att hon finns<3

Oj, nu blev de här inlägget jävligt långt, men fick skriva de jag ville iaf, hoppas jag inte tråkar ut er :P